Vad sägs om att göra ditt jobb i stället?

Du vet hur det kan bli. Först börjar en skratta så en nästan trillar av stolen, sen, när en fattar att det inte var ett skämt kommer raseriet smygande, ett raseri som sen övergår till sorg. Alla känslorna på en och samma gång som det så vackert heter i en välkänd sommardänga från tidigt 2000 –tal.

Ett sådant känslokaos har jag uthärdat nu under kvällen. Det som satte i gång min skrattsalva var Expressens avslöjande om att malmömoderaten Claes Holmerup spelar ung ligist i Staffanstorps omdiskuterade reklamfilm om att lämna den livsfarliga storstaden (läs Malmö) för Staffanstorp, den lantliga idyllen med en helblond befolkning. En film som för övrigt är producerat av Niklas Röhr, en annan Malmömoderat.

Men det var inte det att två av Malmö stads förtroendevalda valt att spela en aktiv roll i en reklamfilm som svartmålar deras egen stad som gjorde att skrattet fastnade i halsen (även om det visserligen borde vara tillräckligt) utan det är Claes Holmerups förtroendeuppdrag.

Claes är ersättare i arbetsmarknads- och socialnämnden.

Och här kom gråten. Jag har bott på gatorna där filmen är inspelat i över 10 år. I alla år jag har bott där har jag, och många, många med mig försökt få något att hända kring våra ungdomars situation.

Jag har själv ringt och pratat med socialtjänsten då ett gäng 11-12 åringar började hänga på vår innegård för att röka på. Lösningen den gången blev att fastighetsvärden under ett halvår bytte portkod och barnen flyttade ut i parken i stället. Eller alla jag känner som hört av sig om pojkarna i rondellen – som numera kallas knarkrondellen. Hur vissa av kvarterets ungar vuxit upp på gatan. De som får bli vuxna vill säga. För längsmed min sons skolväg tänds nu ljus och läggs det blommor för en av stadens barn som aldrig fick den chansen.

Våra barn dör Claes!

Så Claes, om du nu har så mycket ledig tid att du kan liva ung ligist på våra gator – vad sägs om att också göra ditt jobb?

Vad sägs om att se till att vi har en socialtjänst som har möjlighet att följa upp alla orosanmälningar som strömmar in. Eller åtminstone ha kapaciteten att ta skolans orosanmälningar på allvar? Eller polisens vädjanden om att polisiära insatser inte kan lösa sociala problem.

Vad sägs om att skapa arbetsvillkor för stadens socialarbetare som gör att våra socialarbetare vill stanna kvar. Att vi inte förlorar 1 av 4 socialsekreterare på ett år (med förbehåll om att dessa siffror har ett par år på nacken).

Vad sägs om att göra allt du kan för att lyfta stadens barn ur fattigdom? En av fyra barn är fattiga i vår stad. Riksgenomsnittet är en av tio.

Eller vad sägs om att höja blicken från den egna nämndens arbete? Att initiera samarbeten med andra nämnder inom kommunen, med andra myndigheter och frivilliga organisationer som skulle kunna göra så otroligt mycket för situationen på Malmös gator.

Men nej, du väljer att spendera din tid med att förlöjliga de som du misslyckats så katastrofalt i att skydda. De av våra barn som är på väg in i kriminaliteten och går en våldsam och potentiellt dödlig framtid till mötes. De av kvarterets barn som jag sett lära sig klättra, cykla och nu också skjuta. De som jag gått ifrån att le emot till att backa undan av rädsla.

Jag vill inte behöva tända fler gravljus Claes. Jag vill inte vara rädd för min egen stads barn.

Så Claes, fram tills du klarar av att göra ditt jobb så föreslår jag helt enkelt att du avgår – det finns säkert ett ledigt jobb eller två åt dig i Staffanstorp

/Hanna Höie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s