En pressetisk kollaps

OK – en till i havet av rantar om UG:s granskning av #meetoo. Hann se det här sent i går kväll – och tycker det är ett djupt problematiskt reportage. Tycker också det är missvisade att säga detta är en granskning av pressetik kring publiceringen – detta blir mer en granskning av huruvida de kvinnor som utpekat Virtanen som förövare ljuger. Det hade varit intressant om UG gjorde djupdykningar i vad som kan ligga till grund för en publicering av namn, jämfört med andra fall till exempel, diskuterat detta med någon fena på pressetik. Eller vad som händer media jagar nästa story, hur faktagranskningen brister när journalister under tidspress jagar nästa scoop. Men det är inte det som diskuteras i programmet – utan det är Virtanens skuld – och detta kan inte diskuteras utan att misskreditera offren.

Några exempel: Vad har att Cissi Walin fnittrar när hon berättar om det övergrepp hon just varit utsatt för att göra i den här pressetiska granskningen? Eller att hon haft sms kontakt med honom efteråt. (Visst det svider extra mycket – eftersom jag själv haft exakt samma reaktion efter en våldtäkt, och jag och Cissi Walin är inte dom enda). Eller om Virtanen verkligen förstått att den främmande människa han skickade en sexinvit till på nätet var 14 år (som om det vore OK om hon vore 40). Och så är det frågan som ställs till Wallin om hon tänkt på Virtanens familj när hon valde gå ut med hans namn – don´t even go there…

Tycker allt detta gör att detta slutar vara en granskning av bristande pressetik (och jag kan hålla med om att publiceringar under #meetoo har varit djupt problematiska) och blir ett långt försvarstal för Fredrik Virtanen.

Det blir lite som om den publicering som verkligen granskas är Cissi Walins publicering av sin förövares namn på hennes eget instagramkonto. Det kan man så klart diskutera – och en förundersökning för förtal pågår ju också. Men i förlängningen tror jag alla vi som vet att vi lever i en ojämlik värld där det finns utsatta grupper gör väldigt rätt i att ha tungan rätt i munnen här. Som jag ser det är det här reportaget ännu ett bidrag till den lååånga listan över fenomen som gör det extremt svårt för de som tillhör en utsatt grupp att få möjligheten till och att hitta modet att berätta om det de utsätts för.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s